God vilja - flerspråkiga alternativ och kompletterande kommunikation

Sedan början av min studietid har alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) varit något som legat mig varmt om hjärtat. AKK är de sätt som vi kommunicerar på utan att använda talat språk, eller olika sätt att stödja det talade språket. AKK kan se olika ut och kräva ett hjälpmedel (t.ex. en talkarta eller en kommunikationsapp) eller fungera utan (t.ex. tecken som stöd och kroppsspråk).

Flerspråkighet och AKK

Jag upplever att AKK redan i sig själv kan vara en utmaning; både att hitta ett som passar klienten, men också att öva och att implementera hjälpmedlet i vardagen. Utmaningen blir ännu större då klienten är flerspråkig. En välkänd definition för ett flerspråkigt barn är den av Salameh (2008) där hon argumenterar för att ett barn kan räknas som flerspråkig om barnet regelbundet utsätts för fler än ett talat språk, och att barnets omgivning inte är enspråkig. Globalt är ungefär 2/3 av världens befolkning tvåspråkig (Dörnyei & Csizér, 2002).

I Finland har vi en något unik situation, då vi har två nationalspråk, finska och svenska. Ungefär 87 % av personerna som bor i Finland har finska som modersmål, och 5 % svenska (Tilastokeskus, 2019). Men även andra språk än finska, svenska och samiska pratas i Finland. I slutet av 2019 rapporterade 7,5 % av Finlands befolkning att deras modersmål var något annat än de tre ovannämnda (Tilastokeskus, 2019). Med tanke på detta är det inte konstigt att man även som talterapeut ofta jobbar med flerspråkiga barn, och att man som talterapeut står inför uppdraget att inleda AKK intervention med ett barn med flera språk.

Kultursensitivitet och AKK

Då jag skrev min pro gradu-avhandling samlade jag in material gällande hur talterapeuterna i Finland arbetar med flerspråkig AKK. I den studien framgick att ungefär hälften av de talterapeuter som svarade arbetade med flerspråkiga klienter som använde sig av AKK varje vecka. Det framkom att majoriteten uppmanade föräldrarna till sina flerspråkiga AKK-klienter att tala sitt hemspråk simultant medan hjälpmedlet användes, men en väldigt liten andel (11%) utformade AKK-redskapet så att det var tvåspråkigt, och enbart 20 % försökte arbeta för att kulturellt anpassa AKK-redskapet till klientens hemkultur. Ändå är det ett känt faktum att hur vi kommunicerar är beroende av kultur (Hwa Forelih & Vigil, 2004). Jag upplever att man ser att flera talterapeuter tar kultur i beaktande t.ex. vid julspel och likande, men att den kulturella faktorn verkar glömmas bort då det gäller AKK.

En annan sak som framkom från data var att många argumenterade för att det inte behövdes ett tvåspråkigt AKK-redskap eftersom bilderna (som ofta används i AKK) inte är kulturellt bundna. Men, det finns studier som visar att hur man uppfattar bilder varierar mellan kulturer (Huer, 2000) och att en av orsakerna till att AKK-hjälpmedel kan förbli oanvänt hemma är att hjälpmedlet inte är kulturellt anpassat och innehåller t.ex. bilder som inte är relevanta för barnets hemkultur (Mc Cord & Soto, 2004; Parette et al., 2000; Pickl, 2011).

Om klienten har ett AKK-hjälpmedel med talsyntes, och AKK redskapet är programmerat på samhällsspråket framom hemspråket, finns även en risk att familjen inte förstår talsyntesens output. Detta gäller även om omgivningen talar språket hyfsat bra, eftersom talsyntesen kan vara ganska svårtolkad då den låter ”artificiell”. (Mc Cord & Soto, 2004).

Att bekanta sig med familjens vardag och kultur då man planerar ett flerspråkigt material

Slutsatsen jag gjorde var att det finns relativt lite forskning gällande flerspråkig AKK, men att de som finns pekar ut viktiga poänger att ta i beaktande på fältet. Praxisen i Finland står ändå i kontrast till det som forskningen rekommenderar som god praxis (Lindholm, 2020). Många faktorer är säkert bidragande till detta, men personligen tror jag att informationsbrist och tidsbrist är de största bovarna. Därför har jag själv försökt anstränga mig lite extra att utforma flerspråkigt AKK-material för mina flerspråkiga klienter. Jag försöker också att tänka på hur bilderna kan variera mellan olika kulturer, men detta upplever jag som knepigare. Jag tror att lösningen ligger i att våga fråga familjerna själva hur de upplever olika bilder och mer noggrant bli bekant med familjens vardagsvanor. Och vi bör minnas att det ju inte behöver bli perfekt på första försöket.

Med tanke på att jag själv tillhör en språklig minoritet vet jag att viljan till att beakta den språkliga faktorn är det viktigaste. Jag tror också, att man genom att utforma flerspråkiga AKK-redskap, kan kommunicera till omgivningen att flerspråkighet är en positiv och berikande faktor. Man visar helt enkelt god vilja.

Källor:

Asha (n.d.). Augmentative and Alternative Communication (AAC). Retrieved 2020-05-02 from https://www.asha.org/public/speech/disorders/aac/

Dörnyei, Z., & Csizér, K. (2002). Some dynamics of language attitudes and motivation: Results. of a longitudinal nationwide survey. Applied Linguistics, 23(4), 421-462. https://doi.org/10.1093/applin/23.4.421

Huer, M.B. (1997). Culturally inclusive assessments for children using augmentative and alternative communication (AAC). Journal of Children’s Communication Development, 19(1). 23-34. https://doi.org/10.1177/152574019701900104

Hwa-Froelich, D.A. Vigil, D.C. (2004). Three aspects of cultural influence on communication: A literature review. Communication Disorders Quarterly, 25(3), 107–118. https://doi.org/10.1177/15257401040250030201

Lindholm, J. (2020). Multilingualism and AAC. A study of Finnish SLPs’ opinions and practices of multilingual AAC. [Master thesis, Åbo Akademi University]. https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/180269/lindholm_jannica.pdf?sequence=3&isAllowed=y

McCord, M.S. & Soto, G. (2004). Perceptions of AAC: An ethnographic investigation of Mexican-American families. Augmentative and Alternative Communication, 20(4), 209-227. https://doi.org/10.1080/07434610400005648

Parette, P., Huer, M. B., & Hourcade, J.J. (2003). Using assistive technology focus groups with families across cultures. Education and Training in Developmental Disabilities, 38(4), 429-440 Retrieved 15.11.2020 from https://pdfs.semanticscholar.org/f583/e0b0f8fc6d9cedc2a3e680f368551a2dcea0.pdf

Pickl, G (2011). Communication intervention in children with severe disabilities and multilingual backgrounds: Perceptions of pedagogues and parents. Augmentative and Alternative Communication, 27(4), 229-244. https://doi.org/10.3109/07434618.2011.630021

Salameh, E-K. (2008). Språkstörning i kombination med flerspråkighet. In L. Hartelius, U. Nettelbladt, & B. Hammarberg (Eds.), Logopedi (pp. 149–155). Lund: Studentlitteratur.

Tilastokeskus. (2019). Väestörakenne 2019. Helsingfors. Tilastokeskus